Om hanna
Hanna Nolin har jobbat som journalist inom såväl dagspress som tidskrifter. Hon håller även utbildningar och föreläsningar inom ledarskap, kommunikation och om sitt författarskap. Hanna bor i Stockholm och skriver nu på uppföljaren om Camille Albeck-Schmidt.
"Astronut" skrev min kompis, själv skrev jag drömyrke: "Författare". Det var i ettan och vi satt på rad på rasten och fyllde i "Mina vänner"-böcker med trubbiga blyertspennor. Fyra decennier senare har jag nu förverkligat min barndomsdröm med min kriminalroman "Ät ur min hand".
Vägen dit var krokig, jag påbörjade ett antal skönlitterära alster och en uppsjö dikter men efter många år bestämde jag mig för att det skulle bli en deckare. Jag behövde en tydlig form och dramaturgi. Så jag började plöja deckare som en tok. Parallellt utbildade jag mig till journalist. Under mina år som journalist har jag skrivit många författarporträtt och passat på att fråga om skrivarråd. Jag fick ett råd från Camilla Läckberg att det gäller att lita på att ens karaktärer bär, att bara man släpper lös dem så skapar de sina egna handlingar. Och så fick jag pepp från en annan författare, Mikael Niemi. När han hade läst personporträttet jag skrivit om honom tyckte han att jag skulle skriva en egen roman. Jag blev så glad och fick en välbehövlig knuff!
"Astronut" skrev min kompis, själv skrev jag drömyrke: "Författare". Det var i ettan och vi satt på rad på rasten och fyllde i "Mina vänner"-böcker med trubbiga blyertspennor. Fyra decennier senare har jag nu förverkligat min barndomsdröm med min kriminalroman "Ät ur min hand".
Vägen dit var krokig, jag påbörjade ett antal skönlitterära alster och en uppsjö dikter men efter många år bestämde jag mig för att det skulle bli en deckare. Jag behövde en tydlig form och dramaturgi. Så jag började plöja deckare som en tok. Parallellt utbildade jag mig till journalist. Under mina år som journalist har jag skrivit många författarporträtt och passat på att fråga om skrivarråd. Jag fick ett råd från Camilla Läckberg att det gäller att lita på att ens karaktärer bär, att bara man släpper lös dem så skapar de sina egna handlingar. Och så fick jag pepp från en annan författare, Mikael Niemi. När han hade läst personporträttet jag skrivit om honom tyckte han att jag skulle skriva en egen roman. Jag blev så glad och fick en välbehövlig knuff!
